Det mesta som hände under det här året syns inte i utställningen. Här är hela förloppet som det ser ut i mina loggfiler, med krascherna, återvändsgränderna och de nätter då något till slut fungerade. Ett examensarbete i efterhand låter som en rak linje. Det var det inte.
Projektet hette först IN SILICO. I januari skrev jag tolv versioner av projektbeskrivningen under en natt och en dag, den 19 till 20 januari, och tränade samtidigt de första bildnätverken på min kamerarulle. 46 experiment från den perioden ligger arkiverade, de flesta misslyckade. Den 22 januari kom de första resultaten som liknade något: tolv bilder ur ett nätverk som börjat förstå material och färg.
Den 1 februari fick LAJFI sin första commit, en evolutionssimulation där varelser med 32 DNA-parametrar förökar sig, muterar och dör utan att någon fitnessfunktion talar om vad som är bra. Jag valde ut individer som jag ville se i material, av över 400 exporterade valde jag till slut 23.
Den 13 februari var disken 99 procent full. Jag rensade 227 gigabyte experimentdata och la om strategin för bildgenereringen samma dag. Loggfilen från den dagen är den ärligaste texten i hela projektet.
Den 20 februari löste sig ett problem som ätit veckor: organismerna från simulationen gick äntligen att skriva ut och gjuta, fem av fem former vattentäta. Lösningen var att räkna ut tunnlarna på processorn istället för grafikkortet, som gissade fel. Diagonala tunnlar testades och bröt genom sidorna, de fick strykas. Mot slutet av månaden ritade jag mekaniken till sol-arenan, motorn beställdes den 6 mars.
Natten den 15 mars stod jag i Konstfacks hytta och körde tre glasrecept parallellt i gips-kvartsformar vid 940 grader. Två dagar senare öppnade jag formarna: receptet på fritta var helt men för poröst, receptet med strandsand blev robustare med synliga sandkorn, och stengodsglasyren sintrade aldrig, den var byggd för 300 grader mer än min ugn kunde ge.
Samtidigt tränade jag en LoRA ovanpå Stable Diffusion i tio och en halv timme, och upptäckte den 20 mars klockan kvart i två på natten varför resultaten var likriktade:
Omträningen startade klockan två samma natt. Den 21 mars kodades Carried Stillness Intruder ihop på en dag, WiFi-signaler som stör video när en kropp rör sig genom rummet. Den 29 mars började GAN-träningen om från grunden i högre upplösning: nivå 6, 256 pixlar, femton timmar.
Nivå 7, 512 pixlar, tog två och ett halvt dygn och blev klar den 1 april. Sedan försökte jag ta nätverket till 1024 pixlar, och det som följde var sjutton dagar av misslyckanden: arton körningar mellan den 2 och 19 april, alla stoppade av minnesbrist, exploderande gradienter eller ren divergens. Den bästa körningen överlevde 33 epoker. Den sista snurrade i 25 timmar med 86 procent trasiga värden innan jag drog ur kontakten.
Den 19 april hittade jag grundorsaken: träningsbilderna var 512 pixlar, och vid 1024 lärde sig nätverket interpoleringsartefakter istället för bildstruktur. Nivå 8 lades ner. Samma vecka misslyckades en bränning i ugnen totalt, blandningen med stengodsglasyr blev som poröst gips, allt förstört. I samma månad genererades femtio nya organismer, hundra kodmotiv till glasplattorna, och sandformarna. Den 15 april fotograferade jag arenan på verkstadsgolvet, fortfarande omålad.
Första veckan i maj kraschade två arkitekturer till, deras CUDA-kärnor gick aldrig att kompilera på min maskin, noll tränade epoker. Den 3 maj frös hela datorn. Ur det som faktiskt fungerade renderades istället de slutliga videorna: tio minuter latent vandring genom nivå 7-nätverket, och en tio sekunder lång födelsesekvens.
Den 12 maj morfade jag silikonexperimenten till rörligt material:
Utställningen öppnade på Konstfack i slutet av maj. Uppsatsen skickades in den 23 maj, slutversionen den 28 maj. Betyget blev VG och examensbeviset kom den 8 juni.
Arbetet slutade inte med examen. Den 29 juni startade en körning som fick gå i 28 timmar och lämnade fem nya latenta vandringar efter sig, och i juli renderades spacewalk, tiominutersvideon som ligger på startsidan. Simulationerna, generatorerna och gjutrecepten lever vidare i nästa projekt.